Traditional Sweden - Midsummer
  • Lucia
  • Lutfisk
  • Midsommar
 

MIDSOMMAR

 

”Du lindar av olvon en midsommarkrans och lägger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står. I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn, i långdans i språngdans på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans, där Ull-Stina, Kull-Lina går”

(”Visa vid midsommartid”, text Rune Lindström)

 

En idyllisk midsommar firar vi helst på landet eller i skärgården, med goda vänner, solsken, långa ljusa nätter (i norra Sverige är det midnattssol och ljust hela natten), ängar med böljande blommor som vallmon, prästkragar och blåklint, massor av god mat och den traditionella nubben, (d v s snaps). Vi gör blomsterkransar av vilda, nyplockade blommor att ha i håret samt smyckar och reser midsommarstången. Har man en folkdräkt så klär man sig i den och på några ställen blir danslekarna kring midsommarstången ackompanjerade av ett spelmanslag eller dragspel.

Midsommar är ljusets och sommarens tid men också magin och trollkraftens. Har du tur kan du se älvorna dansa i gryningsdimman och om du, under midsommarnatten, plockar sju (enligt vissa sägner nio) sorters vilda blommor, hoppar över sju gärdsgårdar på vägen hem och lägger dina nyplockade blommor under huvudkudden så kan du möta din tillkommande i drömmarna.

 

HISTORIA

Den 24 juni är midsommardagen och Johannes döpares dag. I Sverige firar vi ofta dagen före själva högtidsdagen och kallar detta för ”afton”, i detta fall midsommarafton. Fram tills 1951 firades midsommarafton alltid den 23 juni. Detta blev efter ett tag opraktiskt i förhållande till arbetsveckan så man bestämde att midsommar skulle vara ett flexibelt datum men alltid en fredag - den fredag som infaller närmast den 23e juni.

Det är det svårt att finna historiska fakta om midsommarafton, trots att vi vet att den har firats långt tillbaka i tiden här i Norden. De äldsta skriftliga källorna är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Vad vi vet med stor säkerhet är att människor under mycket lång tid har kunnat avgöra när sommar- respektive vintersolstånd inträffar. Då brytningstider nästan alltid ger upphov till olika festligheter kan vi vara tämligen säkra på att någon form av firande vid tidpunkten för sommarsolståndet förekommit långt tillbaka i tiden. Lagom till midsommar är dessutom vårens arbete slut och man har tid att vila innan slåttern i juli. Men trots att vi är säkra på att man har firat midsommar så vet vi väldigt lite om hur den har firats.

Johannes Döparens dag firas runt om i kristna länder. I nästan hela Europa firas den på samma sätt, nämligen med bål ute i det fria. Det första kända bålet var i Tunis på 500- talet. Även i Sverige firade vi länge den 24 juni på detta sätt. Skåningarna firade på samma sätt som danskarna ”Sankt Hans” med tänt bål fram tills på 1800-talet. Vid samma tid kunde man också se sporadiska eldar i Blekinge, Småland, Dalsland, Värmland och Norrbotten. Antagligen fanns midsommareldar redan långt före kristen tid, då förmodligen i samband med sommarsolståndet. Vår sed med midsommarstång har ett helt annat ursprung.

 

MIDSOMMARSTÅNGEN

midsommarstångMidsommarstången har en lång och invecklad historia. Många tror, helt felaktigt, att det är en ursvensk tradition från Dalarna. Nej, den startar istället vid Frankernas ”majfält”. De hade bland sina vapenlekar en målskjutning med pil och båge mot en fågelbild, som kallades för papegoja. Fågelbilden var placerad på en hög stång. Detta kom att spridas över Europa under medeltiden och var en populär sportgren. När seden spreds till de Germanska länderna så mötte den en annan sed – att man någon vårdag skulle klä sitt hem – ”maja” det - med grönt. Då använde man unga björkar och kvastar av löv och blommor. Nu korsade man sederna och började klä även papegojstången med grönt och blommor. Så kom den att bli vår majstång.(Ordet midsommarstång nämns tidigast 1635). Denna sed används fortfarande i Tyskland där det finns en rik tradition med majstång. Under medeltiden, när det flyttade många tyskar till Sverige, så kom de att dominera kultur och politik, främst i de östsvenska städerna, och deras seder spreds över landet. I maj månad finns det ännu inte så mycket blommor och grönt i naturen i Sverige, så därför flyttades seden att klä majstången fram till midsommar. Från städerna och godsen i Mellansverige spreds festseden ut till landsbygden där den snabbt accepterades. Ofta var det ungdomarna i byn som tog hand om arrangemangen. Man tävlade mellan byarna om att ha den finaste och högsta majstången.

Midsommarstångens utseende har inte alltid varit som den ser ut idag – ett kors med en cirkel på varje arm. Istället har det förekommit många olika, lokala variationer. Det är först förra århundradet som vi fått en midsommarstång som ser ut som dagens stänger. Många tror att midsommarstången skulle vara någon form av fruktbarhetssymbol men det är ytterst tveksamt.

DANS KRING MIDSOMMARSTÅNGEN

En typisk midsommartradition är att dansa runt midsommarstången. Sångerna är i stort sett samma som när vi dansar runt julgranen. En mycket vanlig danslek är Små grodorna. Andra är t ex Karusellen, Morsgrisar är vi allihopa, Vi äro musikanter och Prästens lilla kråka. Dansen och lekarna är gamla inslag i midsommarfirandet och var ett sätt för ungdomar att lära känna varandra närmare. Och det kunde då, liksom nu, gå hett till. Så här skriver de från Björksäter i Västergörland 1689: ”Blef förbudit att uppsättia Midsommarstänger, att det elacka lefwernet, som ungdomen der wid plägar bruka, måtte förbådas och avskaffas”.

MATEN:

JordgubbstårtaSvenskarna äter i stort sett samma mat vid alla stora högtider, så också midsommar. Den traditionella maten är sill; i alla former och smaker. Den inmundigas på midsommarafton tillsammans med nypotatis, dill och gräddfil. Ofta förekommer även köttbullar, prinskorvar, lax, grovt bröd typ kavring och knäckebröd. Det som skiljer midsommarmaten från maten vid våra andra traditioner är efterrätten – jordgubbar. Vanligast är nog att äta dem tillsammans med socker och mjölk eller grädde men även andra varianter finns så som jordgubbstårta eller jordgubbar och glass.

Att äta sill vid midsommar är en ganska ung tradition. Förr i tiden fanns det gott om sill vid den här tiden på året och man åt det till dagligdags, så det var ingen festmat. Nej, man åt istället lutfisk eller filbunke vid sina fester. Filbunken hade man fått avstå ifrån under vinterhalvåret när det inte fanns så gott om mjölk så den tog man fram och njöt av nu. Lutfisken var ”fin” mat som gav kalaset status, den måste nämligen inhandlas i staden och det hade man inte råd med till vardags. Lutfisken hade man till alla till alla större sammankomster såsom bröllop och begravningar, hela året om. Även färskpotatis/nypotatis är ett modernt påfund. Det ansågs förr vara slöseri med mat att ta upp potatisarna innan de växt sig så stora som möjligt. Att ta upp dem tidigare var uteslutet vid en tid när missväxt lätt kunde drabba landet.

DRYCK:

Midsommar förknippas idag starkt med festande och alkohol, framför allt öl och den obligatoriska snapsen. Redan i de isländska kungasagorna från 1200-talet kan vi läsa om ölet hos Olav Tryggvason: ”Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli. ”Ölet var redan då den stora festdrycken. I Sverige dricks det nu mer öl vid midsommar än under någon annan högtid. Nubben, det vill säga snapsen, är ett brännvin kryddat med olika örter. Den intas efter att snapsvisan är sjungen. Snapsvisorna är oftast också de samma på de flesta av våra fester året runt, till exempel Helan går, Du kan med framgång tillverka och krydda din snaps själv – se här. Eller köpa den på Systembolaget. I Sverige har vi monopol på alkohol och du kan enbart inhandla det i specialbutiker(Systembolaget).

Källor:” Svenska traditioner” av Jan-Öjvind Swahn och Nordiska muséet