6‹bqć'uçâçbŚ±ș)ÿœȘÿĂ ?™š§șÇ«ąOĘjֿà ?–)äČè­zšè§Zž,šźïæÊŚŹ¶˜iąybíyžée Traditional Sweden - Midsummer
  • Lucia
  • Lutfisk
  • Midsommar
 

MIDSOMMAR

 

”Du lindar av olvon en midsommarkrans och lĂ€gger den om ditt hĂ„r. Du skrattar Ă„t mĂ„ngubbens benvita glans som högt över tallen stĂ„r. I natt ska du dansa vid Svartrama tjĂ€rn, i lĂ„ngdans i sprĂ„ngdans pĂ„ glödande jĂ€rn. I natt Ă€r du bjuden av dimman till dans, dĂ€r Ull-Stina, Kull-Lina gĂ„r”

(”Visa vid midsommartid”, text Rune Lindström)

 

En idyllisk midsommar firar vi helst pÄ landet eller i skÀrgÄrden, med goda vÀnner, solsken, lÄnga ljusa nÀtter (i norra Sverige Àr det midnattssol och ljust hela natten), Àngar med böljande blommor som vallmon, prÀstkragar och blÄklint, massor av god mat och den traditionella nubben, (d v s snaps). Vi gör blomsterkransar av vilda, nyplockade blommor att ha i hÄret samt smyckar och reser midsommarstÄngen. Har man en folkdrÀkt sÄ klÀr man sig i den och pÄ nÄgra stÀllen blir danslekarna kring midsommarstÄngen ackompanjerade av ett spelmanslag eller dragspel.

Midsommar Àr ljusets och sommarens tid men ocksÄ magin och trollkraftens. Har du tur kan du se Àlvorna dansa i gryningsdimman och om du, under midsommarnatten, plockar sju (enligt vissa sÀgner nio) sorters vilda blommor, hoppar över sju gÀrdsgÄrdar pÄ vÀgen hem och lÀgger dina nyplockade blommor under huvudkudden sÄ kan du möta din tillkommande i drömmarna.

 

HISTORIA

Den 24 juni Ă€r midsommardagen och Johannes döpares dag. I Sverige firar vi ofta dagen före sjĂ€lva högtidsdagen och kallar detta för ”afton”, i detta fall midsommarafton. Fram tills 1951 firades midsommarafton alltid den 23 juni. Detta blev efter ett tag opraktiskt i förhĂ„llande till arbetsveckan sĂ„ man bestĂ€mde att midsommar skulle vara ett flexibelt datum men alltid en fredag - den fredag som infaller nĂ€rmast den 23e juni.

Det Àr det svÄrt att finna historiska fakta om midsommarafton, trots att vi vet att den har firats lÄngt tillbaka i tiden hÀr i Norden. De Àldsta skriftliga kÀllorna Àr de islÀndska kungasagorna frÄn 1200-talet. Vad vi vet med stor sÀkerhet Àr att mÀnniskor under mycket lÄng tid har kunnat avgöra nÀr sommar- respektive vintersolstÄnd intrÀffar. DÄ brytningstider nÀstan alltid ger upphov till olika festligheter kan vi vara tÀmligen sÀkra pÄ att nÄgon form av firande vid tidpunkten för sommarsolstÄndet förekommit lÄngt tillbaka i tiden. Lagom till midsommar Àr dessutom vÄrens arbete slut och man har tid att vila innan slÄttern i juli. Men trots att vi Àr sÀkra pÄ att man har firat midsommar sÄ vet vi vÀldigt lite om hur den har firats.

Johannes Döparens dag firas runt om i kristna lĂ€nder. I nĂ€stan hela Europa firas den pĂ„ samma sĂ€tt, nĂ€mligen med bĂ„l ute i det fria. Det första kĂ€nda bĂ„let var i Tunis pĂ„ 500- talet. Även i Sverige firade vi lĂ€nge den 24 juni pĂ„ detta sĂ€tt. SkĂ„ningarna firade pĂ„ samma sĂ€tt som danskarna ”Sankt Hans” med tĂ€nt bĂ„l fram tills pĂ„ 1800-talet. Vid samma tid kunde man ocksĂ„ se sporadiska eldar i Blekinge, SmĂ„land, Dalsland, VĂ€rmland och Norrbotten. Antagligen fanns midsommareldar redan lĂ„ngt före kristen tid, dĂ„ förmodligen i samband med sommarsolstĂ„ndet. VĂ„r sed med midsommarstĂ„ng har ett helt annat ursprung.

 

MIDSOMMARSTÅNGEN

midsommarstĂ„ngMidsommarstĂ„ngen har en lĂ„ng och invecklad historia. MĂ„nga tror, helt felaktigt, att det Ă€r en ursvensk tradition frĂ„n Dalarna. Nej, den startar istĂ€llet vid Frankernas ”majfĂ€lt”. De hade bland sina vapenlekar en mĂ„lskjutning med pil och bĂ„ge mot en fĂ„gelbild, som kallades för papegoja. FĂ„gelbilden var placerad pĂ„ en hög stĂ„ng. Detta kom att spridas över Europa under medeltiden och var en populĂ€r sportgren. NĂ€r seden spreds till de Germanska lĂ€nderna sĂ„ mötte den en annan sed – att man nĂ„gon vĂ„rdag skulle klĂ€ sitt hem – ”maja” det - med grönt. DĂ„ anvĂ€nde man unga björkar och kvastar av löv och blommor. Nu korsade man sederna och började klĂ€ Ă€ven papegojstĂ„ngen med grönt och blommor. SĂ„ kom den att bli vĂ„r majstĂ„ng.(Ordet midsommarstĂ„ng nĂ€mns tidigast 1635). Denna sed anvĂ€nds fortfarande i Tyskland dĂ€r det finns en rik tradition med majstĂ„ng. Under medeltiden, nĂ€r det flyttade mĂ„nga tyskar till Sverige, sĂ„ kom de att dominera kultur och politik, frĂ€mst i de östsvenska stĂ€derna, och deras seder spreds över landet. I maj mĂ„nad finns det Ă€nnu inte sĂ„ mycket blommor och grönt i naturen i Sverige, sĂ„ dĂ€rför flyttades seden att klĂ€ majstĂ„ngen fram till midsommar. FrĂ„n stĂ€derna och godsen i Mellansverige spreds festseden ut till landsbygden dĂ€r den snabbt accepterades. Ofta var det ungdomarna i byn som tog hand om arrangemangen. Man tĂ€vlade mellan byarna om att ha den finaste och högsta majstĂ„ngen.

MidsommarstĂ„ngens utseende har inte alltid varit som den ser ut idag – ett kors med en cirkel pĂ„ varje arm. IstĂ€llet har det förekommit mĂ„nga olika, lokala variationer. Det Ă€r först förra Ă„rhundradet som vi fĂ„tt en midsommarstĂ„ng som ser ut som dagens stĂ€nger. MĂ„nga tror att midsommarstĂ„ngen skulle vara nĂ„gon form av fruktbarhetssymbol men det Ă€r ytterst tveksamt.

DANS KRING MIDSOMMARSTÅNGEN

En typisk midsommartradition Ă€r att dansa runt midsommarstĂ„ngen. SĂ„ngerna Ă€r i stort sett samma som nĂ€r vi dansar runt julgranen. En mycket vanlig danslek Ă€r SmĂ„ grodorna. Andra Ă€r t ex Karusellen, Morsgrisar Ă€r vi allihopa, Vi Ă€ro musikanter och PrĂ€stens lilla krĂ„ka. Dansen och lekarna Ă€r gamla inslag i midsommarfirandet och var ett sĂ€tt för ungdomar att lĂ€ra kĂ€nna varandra nĂ€rmare. Och det kunde dĂ„, liksom nu, gĂ„ hett till. SĂ„ hĂ€r skriver de frĂ„n BjörksĂ€ter i VĂ€stergörland 1689: ”Blef förbudit att uppsĂ€ttia MidsommarstĂ€nger, att det elacka lefwernet, som ungdomen der wid plĂ€gar bruka, mĂ„tte förbĂ„das och avskaffas”.

MATEN:

JordgubbstĂ„rtaSvenskarna Ă€ter i stort sett samma mat vid alla stora högtider, sĂ„ ocksĂ„ midsommar. Den traditionella maten Ă€r sill; i alla former och smaker. Den inmundigas pĂ„ midsommarafton tillsammans med nypotatis, dill och grĂ€ddfil. Ofta förekommer Ă€ven köttbullar, prinskorvar, lax, grovt bröd typ kavring och knĂ€ckebröd. Det som skiljer midsommarmaten frĂ„n maten vid vĂ„ra andra traditioner Ă€r efterrĂ€tten – jordgubbar. Vanligast Ă€r nog att Ă€ta dem tillsammans med socker och mjölk eller grĂ€dde men Ă€ven andra varianter finns sĂ„ som jordgubbstĂ„rta eller jordgubbar och glass.

Att Ă€ta sill vid midsommar Ă€r en ganska ung tradition. Förr i tiden fanns det gott om sill vid den hĂ€r tiden pĂ„ Ă„ret och man Ă„t det till dagligdags, sĂ„ det var ingen festmat. Nej, man Ă„t istĂ€llet lutfisk eller filbunke vid sina fester. Filbunken hade man fĂ„tt avstĂ„ ifrĂ„n under vinterhalvĂ„ret nĂ€r det inte fanns sĂ„ gott om mjölk sĂ„ den tog man fram och njöt av nu. Lutfisken var ”fin” mat som gav kalaset status, den mĂ„ste nĂ€mligen inhandlas i staden och det hade man inte rĂ„d med till vardags. Lutfisken hade man till alla till alla större sammankomster sĂ„som bröllop och begravningar, hela Ă„ret om. Även fĂ€rskpotatis/nypotatis Ă€r ett modernt pĂ„fund. Det ansĂ„gs förr vara slöseri med mat att ta upp potatisarna innan de vĂ€xt sig sĂ„ stora som möjligt. Att ta upp dem tidigare var uteslutet vid en tid nĂ€r missvĂ€xt lĂ€tt kunde drabba landet.

DRYCK:

Midsommar förknippas idag starkt med festande och alkohol, framför allt öl och den obligatoriska snapsen. Redan i de islĂ€ndska kungasagorna frĂ„n 1200-talet kan vi lĂ€sa om ölet hos Olav Tryggvason: ”Han avskaffade offerölen och satte i stĂ€llet med folkets instĂ€mmande högtidsöl vid jul, pĂ„sk, midsommar och Mikaeli. ”Ölet var redan dĂ„ den stora festdrycken. I Sverige dricks det nu mer öl vid midsommar Ă€n under nĂ„gon annan högtid. Nubben, det vill sĂ€ga snapsen, Ă€r ett brĂ€nnvin kryddat med olika örter. Den intas efter att snapsvisan Ă€r sjungen. Snapsvisorna Ă€r oftast ocksĂ„ de samma pĂ„ de flesta av vĂ„ra fester Ă„ret runt, till exempel Helan gĂ„r, Du kan med framgĂ„ng tillverka och krydda din snaps sjĂ€lv – se hĂ€r. Eller köpa den pĂ„ Systembolaget. I Sverige har vi monopol pĂ„ alkohol och du kan enbart inhandla det i specialbutiker(Systembolaget).

KĂ€llor:” Svenska traditioner” av Jan-Öjvind Swahn och Nordiska musĂ©et